Erland Sjölander minns

Minnen och bilder från 1900-talets början redigerat av Lars Sjölander
e-post: larswsjolander@gmail.com


Erland Sjölander minns.... del 4
(sista delen)

 

  Detta sista avsnitt börjar med mönstring och slutar med 
ankomsten till Amerika

I mars månad 1922 var den årligen återkommande mönstringen av värnpliktiga så jag skulle antingen godkännas eller bli så kallat kronvrak. En lag hade blivit stadfäst att värnpliktiga som hade samvetsbetänkligheter mot att övas i vapnens bruk kunde få bli befriade från detta och i stället göra handräckningstjänst vid något regemente. För att bli betraktad som verkligt samvetsöm måste vederbörande undergå förhör hos prästman eller annan godkänd förhörsledare. Vid lämplig tidpunkt gick jag till Prästgården i Bergsjö och fick då träffa tjänstgörande pastor som då hette Ernst Pontén, son till gamle prosten. Efter en stunds samtal skrev han ut ett intyg som jag framlämnade till mönstringsordförande vid förrättningen. Det visade sig senare att jag blivit antagen som samvetsöm. Tjänstgöringstiden skulle bli 272 dagar. Betydligt längre tid än någon annan värnpliktig hade att göra. Inkallelseorder kom att jag skulle infinna mig vid 23:de Infanteriregementet i Östersund den 2 oktober 1922. Tåget avgick från Bergsjö kl. 6.00 på morgonen. Vid stationen träffade jag 2 andra samvetsömma som skulle på samma resa. Det var Pelle Jansson sedermera Elvhammar från Jättendal. Den andre var John Strenell från Gällsta i Gnarp. Flera år senare kom han som pingstmissionär till Afrika och var verksam där i flera perioder. På den tiden drogs tåget av ånglok och hastigheten var inte att skryta över. Vi fick byta tåg i Hudiksvall och senare i Ljusdal. Kanske vi fick byta även i Ånge. Alltnog blev det mörkt och klockan var en bra bit över 20.00 när vi äntligen kom fram till Östersunds järnvägsstation.

 

Jag tyckte det var lång väg till regementet där vi skulle inkvarteras men det var ju på stadens norra utkant det var beläget. Första natten i militärförläggningen fick vi sova i våra egna underkläder.. Nästa dags förmiddag blev vi utrustade med 2 uniformer och allt övrigt som var brukligt i det militära men naturligtvis inga vapen eller ammunition. Den bättre uniformen var till söndags och så ett par bättre skor. Första dagarna var det drill och fot- exercis samt övning att hälsa på befälet på rätt sätt. Efter några dagar fick jag kommendering som städare på kanslihuset. Sopa och våttorka alla trappor och korridorer samt andra utrymmen. Före jul blev det utryckning av en del handräckningsmanskap. Manne Sundin från Storängen var en av dem och han hade tjänstgjort som postordonnans. Nu hade jag turen att få överta hans jobb vilket bestod i att hämta en stor läderväska innehållande regementets post och överlämna den på regementsexpeditionen. Hämta tidningar som Östersunds Posten, Jämtlands Tidning och andra samt dela ut dem på alla expeditioner och kompanier. På eftermiddagarna fick jag bära den stora väskan med all avgående post till Posthuset nere i sta´n. Som jag hade passerkort kunde jag ganska fritt gå ut på stan vilket få andra hade tillfälle att göra. Maten var omväxlande: gröt till frukost, middag kött och potatis. Torsdagar ärtsoppa och pannkaka med lingon. Ibland pyttipanna av gamla konserver. Denna rätt kallades  ”tågolycka”. När vi fick the kallades detta ”Malajsvett”. De flesta av oss ”samvetsömma” fick stanna över Julhelgen och Nyår. Det var inte många kvar av de vapenföra så tidvis fick även manskap från ”Malajkompaniet” göra vakttjänst. Julafton var vi på julfest på soldathemmet och då var verkligen kalas på alla sorters godsaker. Det saknades inte ens julklappar.

 

Tiden gick, månad efter månad och den 10:e April kom order att jag skulle hemförlovas till den 1 oktober. Dom där hemma hade skrivit till ”Kungs” och begärt att jag skulle få avbryta tjänstgöringen över sommaren för att hjälpa till med arbetet hemma. Det fanns gott om arbete både i verkstaden, trädgården och bigården. Även den sommaren gick sin kos och snart var det tid för ännu en Östersundsresa. Nu hade alla de gamla kamraterna försvunnit och jag fick stifta nya bekantskaper. Även nya kommenderingar blev det för min del. Inget stadigt som förut. Men tiden för utryckning kom så småningom. Det skulle bli någon av dagarna mellan Jul och Nyår. Nu var kompaniadjutanten och. sergeanten Hansson en mycket mänsklig och förstående man så han ordnade, som jag förstår med kaptenens bifall, så att jag fick både permission och tjänstledigt så att jag kunde rycka ut på själva julafton. Kom till Hudiksvall på eftermiddagen och eftersom jag hade gott om tid sökte jag upp en av de gamla militära kompisarna i Hudiksvall. Det var en mycket kall dag ca 20 grader. Jag kom hem med sista tåget. Hemma var allt sig likt utom en sak. Där fanns en Radioapparat. Man kunde höra musik och annat både från Aberdeen i Skottland och från Könings Wusterhausen i Tyskland. Sändaren i Stockholm var tydligen för svag att nå ända till Bergsjö. Detta var Julen 1923. Till att driva radion användes ett bilbatteri och anodbatteriet var av vanlig torrcelltyp. Man kunde även seriekoppla en massa vanliga ficklampsbatterier tills det blev det voltantal som behövdes.

   
Erland och Erik vid radion

 

 

Detta börjar jag skriva den 4de nov 1986:

Vad jag berättar blir lite blandning från olika tidsperioder så nu får jag väl fortsätta med tiden efter det militära. Jag fick utföra de mest varierande sysslor som vedkapning och huggning, trädgårdsarbete, biskötsel, cykelreparationer och ibland biträda som släggdräng när pappa  behövde hjälp i smedjan. Då hette det ibland något ironiskt: ”Släpp ner släggan så tung den är håll inte emot”. Någon gång hände det att jag på egen hand fick utföra enklare arbeten där.  Efter mammas bortgång började jag ofta fundera på att göra mig en framtid i Amerika. Jag läste i tidningarna att unga män anställdes vid postflyget i U.S.A. Efter endast några månaders utbildning fick de börja tjänstgöra med mindre uppdrag för att senare utföra allt längre flygningar mellan större städer. För att utvandra till något främmande land måste man ha tillstånd från civila och militära myndigheter vilket sällan mötte något hinder. Jag fick ansöka hos polisen i Bergsjö och fick snart de papper som behövdes. För att emigrera till U.S.A måste man ansöka hos Amerikanska Ambassaden i Stockholm och måste även få läkarundersökning där. Därför åkte jag till Stockholm på vintern 1929 för att få friskhetsbetyg (intyg). Sedan blev det att beställa biljett hos Svenska Amerikalinjen. Vad det kostade minns jag inte,  jo 449:-. Tågbiljetten från New York till Minneapolis kostade 170:- svenska kronor. Jag reste först till Stockholm och fick övernatta hos min gode vän Daniel Söderström. På följande morgon tog jag tåget till Göteborg. Dagen innan hade jag varit till Sverige-Amerika linjens kontor i Stockholm och skaffat biljetten som gällde ända fram till Minneapolis. I Göteborg fick jag övernatta hos en bekant Julia Nilsson från Harmånger. Hon var nu gift och hade familj, make och 2 barn. Så var jag då framme vid avresedagen som var lördag d. 25 maj 1929. Massor av folk på kajen och inte stort mindre på båten M/S Gripsholm. Den var ganska ny och hade gått mellan Göteborg och New York endast ett år. På eftermiddagen vid 3 tiden lämnade båten kajen och stävade ut mot skärgården. Färden gick först västerut och sedan nordväst förbi Norska västkusten. Dagen därpå var söndag och då passerade vi Orkneyöarna som ligger norr om Skottland. Vi gynnades av vackert väder de flesta dagarna. Om det blåste någon dag sökte man en plats på däck där det var lä. Några gånger kunde vi se var det fanns valar som sprutade likt fontäner. Jag fick en hytt för 3, där var 2 män, något äldre än mig. Så gick dagarna kanske lite monotont ibland, tills lördag då 7 dagar förflutit. Denna afton var något dimma så vi kom nästan oförmärkt framtill hamnen i Halifax där en hel del passagerare gick iland. De skulle till sina resmål i Kanada.  Denna natt låg båten för ankar i hamnen till morron då kosan styrdes söderut för att på måndag kväll ankra på New Yorks redd.

  

Amerikabiljetten

Berättat juli 2000:

Det tog ett par dagar i New York att gå igenom alla papper och få allt godkänt. Därefter tog jag tåget till Chicago och anlände dit efter 2 dygn. Efter ytterligare 2 dygn kom jag till Minneapolis i Minnesota. Där bodde jag hos min släkting Anna Höglund.  

Porträtt taget i Minneapolis

 SLUT

 


Åter menysidan


Åter till första sidan (1 av 4)