Erland Sjölander minns

Minnen och bilder från 1900-talets början redigerat av Lars Sjölander
e-post: larswsjolander@gmail.com


Erland Sjölander minns.... del 2

 

  Detta avsnitt börjar med att Erland kommer till Bergsjö och 
sträcker sig fram till skoltidens slut

Ån som flöt endast ett tiotal meter från boningshuset var nästan ett under. Där flottades flera millioner timmerstockar varje sommar ner till skiljestället i sjön nedanför Bergebron.

Flottningen började när värsta vårfloden var över och pågick till början eller mitten av juli månad när rumpan eller landrensningen kom. Då var det liv och rörelse efter ån. En hel del flottare jobbade hela sommaren vid skiljestället. Så fanns  det fisk i denna å: Gädda och abborre, ål och braxen som metades vid Bergebron midsommartid.  Stora laxöringar visade ibland stjärten ovan vattenytan, men sällan kunde någon fånga en. När detta hände kunde de väga upp till  4-5 kg. En hel del folk, mest ungdomar brukade bada vid badstället en liten bit uppströms. Snart nog skulle man ut på upptäcktsfärd. Vad som mest intresserade i början var järnvägen med det stora ångloket som drog flera personvagnar och en massa lastvagnar med olika laster. Det var ofta bilade sparrar till Egypten, ved och under första världskriget en massa träkol som kom från skogarna häromkring.

 

Två små pojkar vid järnvägsstationen, det är inte otroligt att det är 
Erik och Erland Sjölander

I bostadshuset var i första våningen en lägenhet om kök med vedspis samt 1 rum mot söder och där bodde J. Erik Larsson med familj. Barnen hette Klara 11 år, Johannes 9 år och Karin 6 år. Mot norra gaveln var smedjan med stor maskinhammare,  borrmaskin, svarv och slipmaskin mm. På övre våningen där vi skulle bo kom vi först till en stor hall och mot söder var kök med vedspis och på norra sidan om hallen ett stort sovrum. Dessutom fanns flera stora garderober (skrubbar) där vi kunde sova om sommaren. Detta var i april månad 1910 som vi flyttade in. På sensommaren flyttade Larssons familj till Bolle gård. så vi fick överta även  deras lägenhet. Efter något år anställdes Linus Alenberg från Gnarp som medhjälpare i smedja och verkstad. Senare anställdes även min kusin Per Ejnar Sjölander. Johan Lindberg var anställd redan från 1909 när pappa övertog rörelsen eftersom han hade flera års erfarenhet av lackering och förnickling samt lödning med slaglod.

 

Elektrisk belysning fanns i de flesta husen i byn. De flesta köpte kraft från Östbergs kvarn där en större likströmsgenerator var installerad. Bankir Johan Söderlund var ägare till en något mindre kraftstation nära Bergesågen och därifrån fick vi elkraft (likström) till belysning och motor som drog maskinerna i smedjan. Snart nog blev jag bekant med en del pojkar och vi strövade omkring och gjorde en del upptäckter. En gång kom vi upp till Hundskinnet. På den tiden hade man ännu inte uppfunnit ordet Folkpark. Till höger om vägen som förde upp till festplatsen fanns då en stor lada och där fanns då massor av stålfälgar till cyklar. Alla olackerade och en del oborrade utan hål för ekernipplar. Till vänster om backen fanns en stenkällare med massiv dörr med järnbom och stort hänglås. Där förvarades järnhandelns förråd av sprängämnen. På själva festplatsen fanns ett par brädskjul, en primitiv talarstol och ett sorts kök med tak men inga väggar, och en inmurad järnspis med långt plåtrör till skorsten.  Där kokades kaffe när det var någon tillställning. Var kunde man få  tag på tändstickor? Jag visste att en tioöring fanns på spegellådan i rummet uppe. Jag kilade hem efter myntet, stack in till Ivans affär och inhandlade 1 paket tändstickor. Ett helt paket innehöll 10 askar och det var inte vanligt att man köpte mindre. Priset var just 10 öre. Snart nog bolmade röken  ur röret och vi kunde se att allt fungerade.

 

Snart blev det aktuellt att jag skulle börja gå i skolan. Det var kyrkgrändens småskola som då höll till i Sockenstugan vilken brann ner den 28:e januari 1971. Mamma följde mig till lärarinnan som hette Karin Asp men någon skolstart blev det inte för mig på grund av att det var mitt i en termin. Förmodligen var det lärarinnans påhitt, för hon ville inte ha någon utsocknes i sin skola. Hon flyttade från Bergsjö och när höstterminen började den 1 september fick jag börja skolan på riktigt. Lärarinnan hette Gerda Sjöberg och var nyexaminerad från Bollnäs lärarseminarium. Under sommaren 1910 var jag med om en hel del upptåg tillsammans med mina pojkbekanta. Ibland kom jag hem så sent att jag ofta fick bannor och även smaka riset. Jag var nog väldigt fascinerad av allt det nya jag fick uppleva och glömde att tiden gick så fort. Sedan jag börjat i småskolans hösttermin började jag även gå  i söndagsskolan som hölls i samma sockenstuga. Lärarinnan hette Elna Pontén, dottern till Prosten Gustav Emanuel Pontén född 1841. Efter något år flyttade jag över till söndagsskolan i Betel. Lärarinnan där var änkan Marta Sundström-Stoltz . Bidragande orsak till att jag flyttade var väl att mamma tillhörde baptistförsamlingen i Gränsfors och Betel var en utpost och kapellet tillhörde församlingen. Mamma och Marta blev småningom goda vänner och hon kom allt emellanåt på besök för att få sig ett mål mat. Marta var vaktmästarinna på kapellet och bodde en trappa upp i rum med järnspis. Hon försörjde sig med mattvävnad och även något sömnad och det blev nog inte så stora inkomster. Hon flyttade till Berge, där hon bodde i en liten stuga. Hon blev sjuk och dog vintern 1934 vid 72 års ålder. 

Någon dag efter trettondagen 1912 var det dags att börja i folkskolan eller storskolan som det ofta hette på den tiden eftersom pojkar och flickor i flesta fall var 13 år vid avgångsexamen och då räknades som stora. Många som då slutade skolan skulle snart ut i förvärvslivet och kanske en och annan kunde fortsätta studera för ett pinnhål högre än bonndräng eller piga. 2 av mina skolkamrater blev lärare, nämligen Anders Hansson från Vade och Gottfrid Lönnberg från  Kyrkbyn som även  blev kantor i Säterbo nära Arboga.

 

I Kyrkbyn fanns sedan några år en nykterhetsloge av IOGT. Pappa var medlem i en sådan loge i Gnarp men flyttade över till logen Ljus i Bergsjö när vi blev bofasta här. Minimiåldern var 12 år så när min bror Erik fyllde 12 fick även han bli medlem. 1913 bildades en ungdomsloge så att även barn ner till 7 års ålder kunde få verka för nykterhet. Namnet Ljusglimten står klart för mitt minne. Jag blev medlem i och med att logen blev konstituerad. Ledare och intendent blev plåtslagare Ossian Friberg som även var vaktmästare på ordenshuset, andra tjänstemän kom från grundlogen.  Efter ett par år var de flesta barn i Kyrkbyn och från byarna häromkring intagna som medlemmar. Naturligtvis på egen begäran och med föräldrarnas tillåtelse. Omkring åren 1915-16 flyttade Ossian  Friberg till Hudiksvall och blev senare omkring 1940 maskinist på Bollnäs sjukhus. Brist på ledare gjorde att verksamheten i ungdomslogen avtog mer och mer. 1917 startade Vade-Elgered Missionsförsamling juniorverksamhet i Bergsjö sockenstuga. Det dröjde inte länge förrän större delen av ungdomslogens medlemmar fick medlemskap i juniorföreningen. Verksamheten var livlig den närmaste tiden men så kom spanska sjukan på hösten 1918 och skördade många ungdomars liv. Eva Söderlund var väl inte så ung, men en av ledarna som gick bort. Det blev sedan allt färre som besökte mötena och efter något år lades hela verksamheten ner. Det blev sedan allt färre som besökte mötena och efter något år lades hela verksamheten ner. Det var flera orsaker som samverkade. En del flyttade till andra platser och en del tyckte väl de blev för stora och fick andra intressen.

Erland 14 år

 

Min skolgång blev väl som för de flesta. Ett medelmåttigt betyg varken sämre eller bättre än andras. Några äldre pojkar lärde sig allt som fanns i fråga om matte. Tror knappast läraren kunde mer. När jag kom upp i fjärde klass blev bestämt att vi skulle ha avgångsexamen på våren i slutet av maj månad. Följden av detta blev att alla i Elfviks folkskola fick gå en termin extra. Så istället för att få sluta strax före jul 1915 fick vi gå i skolan till omkring sista maj 1916. En del som hade speciella orsaker fick väl sluta tidigare.

 


Åter menysidan

Nästa avsnitt (3 av 4)