Erland Sjölander minns

Minnen och bilder från 1900-talets början redigerat av Lars Sjölander
e-post: larswsjolander@gmail.com


Erland Sjölander minns.... del 1

Sommaren 2003 avled Erland Sjölander efter ett mer än 100-årigt liv. Bland hans efterlämnade papper fanns hans nedskrivna minnen från barndoms- och ungdomstiden, dvs från tidigt nittonhundratal. Minnena börjar med födelsen i Hudiksvall 1902 och avslutas med ankomsten till  USA 1929. Vi kan ana ett annat Sverige avteckna sig i dessa berättelserna. 
Vi barn till Erland tror att det kanske kan vara intressant för fler att ta del av dessa berättelser.

Inga Dahlberg, Ola Sjölander och Lars Sjölander


 

  Detta avsnitt börjar med Erlands födelse i Hudiksvall och sträcker sig fram till flytten från Svedbro till Bergsjö

Enligt uppgifter från mina föräldrar och anhöriga föddes jag den 3dje Sept. 1902. Detta hände sig i den gård som fanns i närheten  av Hudiksvalls kyrka. Om huset ännu finns kvar vet jag inte. Min bror Erik blev 2 år och åtta månader 4 dar efter min födelse. När jag var endast några veckor gammal flyttade vår familj till Gnarp. Den lilla by vi bosatte oss i hette Svedbro. Möjligen hade namnet kommit av att vägen gick över en liten å i närheten. Från denna plats har jag mina allra första minnen. Där fanns sågen med ångmaskinen som dunkade ”dång – dång”. Där fanns även smedjan där liar och potatishackor tillverkades. I en annan smedja längre österut var det mest reparationer av körredskap, kälkar och annat som bönderna använde. 2 stycket vattendrivna kvarnar fanns dessutom. All denna småindustri gjorde att hästtrafiken tidvis var rätt livlig. Sällan syntes en bil på vägen. Lika ofta kunde man få se droskan med ”Patron” o. kusk från ”Bruket” nere vid kusten. C:a 50 personer tillhörande 7 familjer befolkade detta lilla samhälle.

 

I vår gård som pappa hade köpt av sin ungdomsvän Johan Forselius (farfar till Sören Forselius) fanns 4 rum och en bagerilokal med stor bakugn. Vi bodde i den norra delen: kök med vedspis och kammare. Mellan vår kammare och bagerikammaren, som var i husets södra ände, fanns ett rum där farmor och farbror August (som var blind) bodde. Farbror August hade gått i blindskola i Kristinehamn och kunde tillverka korgar av pil samt borstar i olika storlekar och för olika ändamål.
I detta rum fanns vedspis och de hade eget hushåll. I bagerikammaren bodde faster Kajsa-Stina med sina 2 yngsta pojkar Einar och Kalle. Hon bakade bröd av olika sorter till försäljning och det var väl hennes enda inkomstkälla. Kajsa-Stina var änka efter pappas äldre bror Lars Johan Sjölander. Jag minns hur jag om vintrarna brukade stå och se ut genom köksfönstret när min bror Erik åkte skidor utför källartaket och ner på gården. Han var väl då omkring 5-6 år. Som jag inte hade några lämpliga vinterskor fick jag vackert stanna inomhus. De lekkamrater jag var mest tillsammans med hette Ante Sjödin och Enar Sundfors. Gärda, äldre syster till Ante dog när jag var ca 3 år. Då samlades alla grannar och släktingar till ”Gravöl”. Några år senare blev gamle farfar (Ris-Lars Andersson) hos ”Lars-Anners” död. När han låg på bår skulle alla i Byn se honom sista gången. Jag gick med alla övriga barnen.

 

Huset i Svedbro

 Närmaste diversehandel var ”Hulténs” en halv kilometer västerut. Biträdet hette Augustin vilket lät konstigt för ingen annan hette så. I denna affär fanns många saker att köpa för dem som hade pengar. Matvaror av olika slag, hushållsartiklar, klädesplagg, spik och järnmanufaktur mm. Endast orostat kaffe fanns då, vilket såldes i lös vikt ur stora jutesäckar. Av socker fanns farinsocker o. toppsocker. Skummjölksost kostade ibland 50 öre kg. Oseparerad mjölk kunde man köpa hos bönder för 10 öre litern. På vår gård fanns en liten ladugårdsbyggnad så vi hade en ko själva. När mamma kärnade smör fick vi barn smaka ”kärnflötar” på en brödbit eller på ett kaffefat.  Pappa var både jägare och fiskare, Ibland kom han hem med någon orre eller tjäder och jag minns även att han ibland kom med flera vackra laxöringar som han hade fångat i ån norröver.

Erlands far på jakt

När kon kalvat blev det råmjölk. Av den gjorde mamma kalvdans som vi alla tyckte var så gott. År 1910 flyttade vi till Bergsjö, men förut hade pappa sålt vår sista ko till slakt. 70 kronor fick han för den. Den 15 maj 1904 fick vi en liten syster som fick heta Edit, Linnea, Ingeborg. Av den händelsen minns jag ingenting, hon bara fanns där helt plötsligt. Jag var då 1  år och 8 ½ månader.

 

1909 var storstrejkens år. Många vore de arbetslösa gesäller som vandrade efter alla vägar. En dag kom en arbetslös bagargesäll och fick veta att det fanns en riktig bakugn i vår gård. Snart blev det bestämt att han skulle få hyra bageriet och kammaren. Sedan vi flyttat på våren 1910 hyrde han även köket och kammaren vi brukat. Där öppnade han café och brödbutik samt sålde läskedrycker. På den tiden fick man en hallonlemonad för 10 öre. Hans namn var Lindén. Belysningen i vårt hem i Svedbro var den för den tiden gängse, nämligen fotogenlampor. Konsten att rätt sköta en fotogenlampa för att få bästa lyset är numera helt bortglömd. Omkring 1907—08  kom elektriciteten till vår lilla by. Smeden Bergkvist som hade östra smedjan, skaffade en likströmsgenerator som var stark nog att producera lyskraft till samtliga hushåll. Den drevs av ett vattenhjul som fanns i ån ovanför smedjan. Först användes koltrådslampor men de lyste inte mycket bättre än en ”rödlök” sades det, i jämförelse med de metalltrådslampor, Kanthal-lampor som snart kom i bruk.

 

Min mamma hade i sin ungdom, kanske i början av 1890-talet skaffat en handdriven stickmaskin. Med den kunde hon på ganska kort tid sticka ett par yllestrumpor, men dessutom tillverkade hon vantar, tröjor, muddar för handlederna, damasker och pjäxband mm av yllegarn. Herrstrumpor kostade då 1 krona paret 1908-09. Hon arbetade tidvis för olika beklädnadsaffärer bland annat en i Sandviken några år. Fortsatte med stickning några år även sedan vi kom till Bergsjö för att bidra till det ekonomiska. Pappa var skicklig smed och träsnidare, men eftersom han i sin barndom förlorat högra armen i en olyckshändelse måste han ha hjälpare ganska ofta när han arbetade. Han hade ett koleriskt temperament. Oftast var han glad och pratsam även humoristisk men när något gick snett fick han riktiga vredesutbrott.

 

Jag började småskolan den 1 sept. 1909. Den dagen minns jag tydligt ännu. Vägen gick österut ca 1 km och mamma var med första dagen naturligtvis. Lärarinnan hette Hanna Boman och var från Gävletrakten. Det var första och andra klass. Eriks lärare hette Frändén och han flyttade några år senare till Härnösand. Av kamraterna minns jag bäst namnen på pojkarna. I andra klassen var det Bernhard Bylin, Axel Enander, Oskar Mattsson, Erik Eriksson, Karl Sjölander (min kusin) och Evert Hansson. I första klass var Anders Andersson, (Kvarnante) Anders Sjödin, Valter Pettersson från Bosta eller Ås, Ture Enander, Bror Mattsson, Jon-Erik Svedin och jag själv förståss. Tror det var en pojke som hette Bergström i efternamn som jag nästan glömt. Av flickorna minns jag endast namnen på Märta Melin från Byn. Agnes Mickelsson från Åsbacken och så Elvira ? Orsaken till att jag aldrig började skolan efter nyår 1910 (vårterminen) vet jag inte säkert, man det pratades ofta om att vi skulle flytta till Bergsjö.

 

Pappa hade på sommaren (hösten) året förut (1909) fått överta en cykel och  reparationsverkstad av vår morbror Alfred Lindblad och ambulerat mellan Bergsjö och Svedbro nästan var vecka. Firmanamnet var då som nu Bergsjö Velociped § Mekaniska Verkstad.  Äntligen en dag i april blev flyttningen verkställd.  En av Ante Frelins (Grängsjö) drängar Edvard Norlin körde trillan där mamma, Edith och jag åkte. Med oss i trillan var en massa korgar med kläder och husgeråd. Själva lasset med möbler och annat kördes av en annan dräng också från Grängsjö. Det var nog frampå eftermiddagen innan vi kom fram till gården ”Bygget” och sedan bar vägen uppåt, ständigt uppåt, men till slut kom vi till krönet och det började luta utför. Vi passerade ”Västeränget”, fattiggården och Sundells slakteri. Vi såg kyrkan och Kyrksjön och sedan for vi förbi Apoteket och Östlings diversehandel. Sedan åkte vi förbi Östbergs kvarn över en lång träbro som gick över den bredaste å jag någonsin sett förut. Uppför sockenbacken och efter en liten bit svängde körkarlen till höger förbi ett stort slottsliknande hus ner mot ån vi just passerat. Där fanns huset vi skulle bo i samt flera brädskjul, vedbod och en verkstadslokal där färdiga cyklar monterades. Fälgar och skärmar voro av bokträ, men redan nästa år voro cyklarna försedda med stålfälgar och -skärmar.

 


Åter menysidan

Nästa avsnitt (2 av 4)