Mina skolor: Centralskolan
|
Mot slutet
av 50-talet började införandet av enhetsskolan som senare kom att
döpas om till grundskolan. För Bergsjö skulle införandet innebära
att bristen på skollokaler skulle bli ännu större eftersom
enhetsskolan var 9-årig mot folkskolans 7år.
Bergsjös
dåvarande rektor Martin Klint såg fördelarna med enhetsskolan.
Eleverna skulle slippa åka till Hudiksvall och den där belägna
realskolan. Enda lösningen var att bygga en ny skola. Klint
fick starkt stöd av skolstyrelsens ordförande, möbelhandlaren
Rickard Hallberg. Det fanns också gott om motståndare;
Bergsjös ekonomi skulle inte klara av en sådan satsning
ansåg många. Öknamnet på skolan blev snart Andrea Doria,
lyxkryssaren som i en svår fartygsolycka sjönk till Atlantens
botten. Skolan skulle dra Bergsjö i olycka menade man. De
lärarbostäder som byggdes i nära anslutning döptes därefter av
något kvickhuvud till
livbåtarna. |
 Martin Klint,
rektor i Bergsjö när skolan byggdes
| Lars Klint,
son till Martin Klint, berättar: "Det stämmer att min far var en
stor pådrivare för Centralskolans tillkomst. Rickard Hallberg,
skolstyrelsen ordförande, var också en pådrivare, men det fanns
ingen majoritet i kommunfullmäktige för skolbygget. Det var bara
kommunisterna som var för. De borgerliga partierna hade en rösts
övervikt över socialistpartierna. Alla borgerliga utom Rickard
Hallbergs bror som var folkpartist var emot. De socialdemokratiska
ledamöterna böjde sig för partipiskan och röstade alla för
byggandet. Med en rösts övervikt gick byggandet igenom. Eftersom det
skulle bedrivas försöksverksamhet med den nya 9-åriga skolan utgick
statsbidrag med 75 %. Jag tror hela skolbygget kostade Bergsjö
kommun 1,5 miljoner." |
 Klass 7a
på Centralskolan: Bakre raden: Märta Dellengård (lärare), Håkan Andersson,
Ove Johansson, Anna-Lisa Staaf, Yvonne Wigg, Monica Eriksson, Svea
Berglund, Berit Wallner, Birgitta Forslin, Kjell Medelberg och Bengt
Wallner. Mellanraden: Margareta Lind, May Thorell, Birgitta Eriksson, Elsa
Sundell, Gunnel Sjölund, Monica Berglund, Anita Bråting, Marianne Larsson,
Gerd Haglund och Agneta Lundberg. Främre raden: Alf Lindgren, Håkan
Lundberg, Alf Hjelm, Tore Larsson, Lars Burman och Karl-Ove
Ljunglöf.
|
Så småningom
kom skolbygget igång. Marken mellan Hundskinnet och Betelkapellet
som i min tidiga barndom var min "prärie" helt utan
bebyggelse började sjuda av liv. Lagom till det var dags för
mig att börja i sjunde klass var skolan klar. Det var en
imponerande anblick! Förutom klassrum för högstadierna fanns en
länga med specialsalar för kemi, fysik och biologi, skolkök,
slöjdsalar. En stor matsal med modernt kök och sist men inte
minst: en imponerande gymnastiksal! Det var annat än Åkerns
skola.
Till skolan hade man
lyckats rekrytera en mängd skickliga och trevliga lärare. Även en
del "inhemska" lärare från andra skolor inom kommunen flyttade
hit. Några nya lärare som kom vid den här tiden (och som jag
fortfarande kommer i håg namnen på) var Bengt "Pelle" Norin, Bernt
Lövgren, Märta Dellengård, Margit Salonen vars man var sjökapten
men som ett år tjänstgjorde som gymnastiklärare, Gerd Hällhoff,
Karl-Evert Svensson (gymnastiklärare och tiokampare av elitklass).
Några "gamla" Bergsjölärare som jag också kommer ihåg med glädje
var Helge Nilsson, Sören Forselius, Gösta Hällhoff, Kurt Boman,
Harald Rönnkvist (se Älvvikssidan) och Oscar Lindström, konstnär
och entusiast, vars verk fortfarande pryder
skolan. Till den
nya Centralskolan kom alla kommunens elever som skulle börja i
klass sju. Det betydde många nya kamrater från bl a Gränsfors och
Älgered men även från Hassela. Mest "avlägsen" var Lennart Hill
från Furuberg. |
  Tv: Här
skall vi lära oss umgås med flickorna på ett otvunget sätt vilket nog
kunde behövas på den här tiden. Th: Lärarna var mycket sportiga och hade
ett av socknens bästa hocky-bockylag. Här får lärarna representeras av
kapten Salonen som under ett läsår var vår gymnastiklärare.
Eftersom
jag trivdes så bra kom jag att tillbringa 4 år på denna skola. Jag
fick därigenom närmare känna ytterligare en klass som avbildas här
nedan. Den lärare som jag uppskattade mest var Margit Salonen.
Hennes milda och väna väsen och att hon behandlade oss som som
jämlika vuxna gjorde att jag och mina klasskamrater såg henne som en
god vän.
En trevlig och sportig
lärarinna var Märta Dellengård. Hon åkte omkring i en Volkswagen
Kharmann Ghia som såg sportigare ut än den var. Bosse Hallberg från
Gränsfors minns att han var mäkta imponerad och trodde att bilen var
jämförbar med en Porsche. Märta hade också en liten terrier och var
aktiv i scouterna. |

Klass 8a: Bakre
raden: Arne Torell, Lars Burman, Lennart Wadin, jag, Bror Lantz, Lasse
Matsson. Mellanraden: Ann-Marie Söderberg, Inger Eriksson, Ann-Marie
Larsson, Ingrid Wernborg och Christina Jonsson. Främre raden: Liselotte
Mueller, Birgitta Hultgren, Berit Backström och Gunilla Hallberg.
| En nyhet på
Centralskolan var Centralradion. Den användes till att sända
ut skolradio men även till utsändning av våra morgonsamlingar. En av
de "flitigaste" ledarna för morgonsamlingarna var Sören Forselius.
Jag och några kamrater fick ofta hjälpa till med psalmsången. Det
gick som regel rätt hyfsat och jag hörde aldrig några klagomål på
sången - men det var nog knappast min förtjänst.
|
| Under
Centralskolan fanns gott om utrymmen. Vi scouter höll en tid till i
ett källarutrymme. Den under en kort tid rätt framgångsrika Bergsjö
Bågskytteklubb höll också till i en kulvert under skolan. Ledare var
Folke Wallin och den senare som möbeldesigner kände Sture Eng. Jag
och min bror deltog, liksom Eje Larsén och ytterligare några
ungdomar. |
Åter
startsida
|