Bergsjöbilder

Hågkomster och foton från 1900-talets mitt. Insamlat och redigerat av Lars Sjölander, numera bosatt i Järfälla.
e-post: larswsjolander@gmail.com

Mina skolor: Älvvik

Ett av de äldsta husen i centrala Bergsjö är  "Röda skolan" på Älvvik. 1844 tillsattes den nyutexaminerade Erik Högström* som skollärare. Den röda skolan byggdes året efter. På 50-talet kallades den äldre träbyggnaden på Älvvik för Röda skolan  medan det betydligt nyare skolhuset i sten kallades Vita skolan eftersom det under ganska många år var vitmålat eller vitkalkat.  Den "vita" skolan byggdes omkring 1919-20. Jag tycker nog  personligen att det nyare skolhuset skulle ha förblivit vitt - men det är ju en smaksak. 

När min far 1910 med sin familj flyttade från Gnarp (Svedbro) till Bergsjö började han i Röda skolan. Jag kan inte undanhålla eventuella läsare ett klassfoto från c:a 1911 där min far och flera, för den äldre generationen bergsjöbor, kända personer finns med. 

*Erik Högström är författare till Bergsjö sockens historia som även ingår i Bergsjö- en hembygdsbok som gavs ut i samband med att Bergsjö upphörde som egen kommun 1974.

 
Översta raden: Johan Larsson, Nils Hessel, Erland Sjölander, Johan Dahl, Wilhelm Dahlqvist (Willes bilverkstad). Mellanraden: Edit Sjölander, Julia Östling, Margit Öst (skolbespisningstant), Maria Bergkvist, Tyra Fors, Anna Hamrin, Anna Åsberg, Aina Larsson, Axel Rahne (lärare) med sonen Karl-Axel. Främre raden: ? Brodén, Stina Persson, Gunhild Bengtsson, Mild ?, Britta Elving, Greta Rahne.

Mellan rödskolan och vitskolan fanns de år jag gick på Älvvik ett par baracker. Den ena innehöll en skolsal medan den andra vår matbespisning. Tidigare hade en större, tvåvånings, träbyggnad med bl a slöjdsal legat där vilket syns på nedanstående bild. Bakom barackerna fanns också en plan där fotboll spelades och som på vintrarna  användes för ishockey. Utbuktningen på ån, norr om bron, var annars ofta användbar för skridskoåkning. 

På Älvvik fanns redan då några lägenheter. I den vita skolan bodde Lena och Harry (Matsson med föräldrar) som kanske var mina första lekkamrater. I röda skolan bodde, vill jag minnas, överlärare Olle Westberg (senare riksdagsman) med familj. Dom flyttade till Ljusdal och Olle efterträddes av Martin Klint som blev rektor och var en av männen bakom Centralskolans tillblivelse. Harald och Henny Rönnkvist bodde också i många år i röda skolan. Under några år bodde här också en flicka som senare, under en kort period blev "rikskändis": Cecilia Bruce, vissångerska som gjorde succé i Hylands hörna. Cecilias mamma var lärare och barnboksförfattare och hette om jag minns rätt Torborg Tyselius. Mor och dotter gick oftast klädda i vad som väl idag kallas snickarbyxor. Cecilias pappa var präst.

För mig kändes det rätt skönt att bara ha ett par minuter till skolan mot drygt 10 till sockenstugan. Men eftersom det fanns elever upp till sjätte klass blev tillvaron tuffare. Mulning (snö i ansiktet) och hot om stryk var inte alltför ovanligt men så småningom lärde jag mig ge igen. 


Älvvik från Hundskinnet c:a 1945.  

Till trean i Älvvik kom en hel del för mig nya barn. Skolorna i Bjåsta och Trösten hade inga treor. Framför Röda skolan, nära vägen fanns en jordkällare. Kullen ovanför var mycket användbar; på vintrarna för att åka kälke på och på somrarna var det "herren på täppan" som lektes där. Annars var brännboll en populär sysselsättning på rasterna förutom fotboll och ishockey. 

Några av de lärare jag kommer ihåg var Anna Pettersson och Harald Rönnkvist, kantor i församlingen. Under Anna Petterssons sjukfrånvaro hade vi också en rar kvinna från Norrbotten som jag vill minnas hette Britt Johansson. Anna Pettersson delade ut priser till duktiga elever, en idag kanske tvivelaktig metod. Det hade dock det goda med sig att jag pluggade geografi där jag och Åke Ingemarsson turades om att ta hem prisen. En rödhårig lärarinna som jag tror hette Gunvor Dahl hade ett humör som stämde med hårfärgen. Mattanter var på den tiden Margit Öst (bild ovan) och min släkting Rut Sjölander.


Trean på Älvvik c:a 1954: Längst bak: fröken Johansson, Åke Ingemarsson, Ole Lindqvist, Håkan Andersson, Alf Hjelm, Yvonne Wigg, jag, Karl-Olof Berg, Tage Nilsson, Kjell Kjensmo. Raden framför: Björn Dehlin, Allan Möller, Berit Wallner (skymd), Kristina Eriksson, Gerd Haglund, Ulla-Britt Eriksson, Ingrid Persson, Lena Hedström (skymd), Lasse Matsson, Gunnel Sjölund, Maud Lindqvist. Nästa rad:  Lennart Persson, Stig Berg, Karl-Erik Svensk, Paul Vestberg, Lennart Eng.

Harald Rönnkvist var en färgstark person. Enligt rykten hade han sprungit 100 meter på 11 sekunder och ibland deltog han i brännboll och andra lekar och visade upp en avsevärd snabbhet. Han hade också en "kort stubin" och ett par gånger fick jag örfilar, dock inte oförtjänt. Jag kom att uppskatta honom,  inte minst hans intressanta historielektioner och senare hans musiklektioner - men det är en annan historia. 

I vita skolan fanns en slöjdsal där Kurt Boman (se sidan om scouting) var lärare. Vi hade ibland vikarier,  bland annat en ung dam som  hette Gunnel. Vi lade då märke till att den unge slöjdläraren gjorde sig många ärenden till rödskolan. Litet senare blev det förlovning och giftermål.  

Jag gick på Älvvik i tre år, tredje, fjärde och femte klass - sjätte klass gick jag i Åkerns skola. Mer därom på annan sida.

På andra sidan vägen mot Hassela, invid ån, låg ett rätt stort bostadshus. Här bodde tant Maja, änka efter byggmästare Dahlqvist, som även hade en tomt bredvid mitt föräldrahem. I huset bodde också familjen Schmidt: Axel, Sara och sonen Rolf som ibland var aktiv på tennisbanan. 

 

  

Åter startsida