Bergsjöbilder

Vade var den del av Bergsjö jag helst och oftast vistades i vid sidan av Kyrkbyn. Här hade jag några av mina bästa kamrater, några släktingar och här fanns stora vackra bondgårdar och spännande natur.

Utsikt mot Vade och Hulte från Kyrkbyberget . Vid ån syns Älvviks skola och i 
högra kanten syns dåvarande Ålderdomshemmet. (Vykort från 40-talet)

Vid storskiftet på 1840-talet spreds gårdarna ut till nuvarande platser, efter att dessförinnan  ha legat i en klunga.  Detta enligt vad Blind-Pelle, Per Selander skriver*.   Husen ligger nu  väl spridda, omgivna av bördiga fält och mindre skogsdungar. *Blind-Pelles märkliga "Per Selanders lefnadsteckning" var en bok som förekom i mitt barndomshem. Pappa skänkte boken till Hembygdsföreningen och många år senare dök den upp i nytryck med en bild på den gamla slitna förstasidan inuti. På bilden kan man i kanten se hur pappa skrivit Sjöl..  resten har ramlat bort. Boken innehåller ett avsnitt om Vade som kan vara intressant att läsa. Om man tar till höger  före Älvviks skola kan man följa den gamla vägen som går mot norr och en bit följer  Åsmyrbäcken.  Vid den första vägkorsningen kunde man ta till höger och besöka Ålderdomshemmet. Här var Lisa Bohlin föreståndarinna. Familjen Bohlin hade en tjänstebostad här  och ibland umgicks jag med sonen Börje. Nära bäcken fanns en liten barackliknande stuga som jag tror tillhörde Anderssons. Här lekte vi grabbar ibland (Håkan Andersson, Börje, Åke Jonasson m fl).  På ålderdomshemmet hamnade många gamla, varav några fastnat i minnet. En hel del av åldringarna var i så pass god vigör att dom kunde gå in till "byn" (Kyrkbyn) och få litet omväxling i sina liv. En av åldringarna var "Stepparn", en pigg åldring som påstods ha varit boxare i Amerika, kanske på grund av ett ärr på överläppen. Bäck-Per var en annan välkänd person som tillbringade många år på hemmet. En farbror som hade ovanligt långt skägg kallade vi helt enkelt farbror Skägg.  En något yngre person var "John på hemmet", han hade av någon anledning ansetts behöva tas om hand. På hemmet fanns även gris och möjligen även höns, så det fanns en del att göra för dem som kunde och ville hjälpa till.  Närmare vägen står också, under några år, i början av 50-talet en barack som inhyste linjemästare Karlsson på Vattenfall och hans familj: fru, två döttrar och sonen Jan-Olov. Det var under dragningen av en starkströmsledning som familjen under några år bodde i Bergsjö.  Litet längre fram delar vägen på sig. En väg fortsätter rakt fram, en svänger uppför Sköldbacken  förbi Anderssons vackra bondgård bort mot Älgered och en mindre byväg går upp mot Kyrkbyberget. Vid korsningen ligger en bilverkstad. Det är en spännande miljö för oss pojkar.   Jag passerar ofta bilverkstaden på väg till tant Rut som bor i ett litet hus vid bäcken med sonen Olle. Tant Rut är kusin med pappa och mycket snäll tycker jag. Olle är nästan vuxen och har grammofon. På helgerna kommer farbror Pelle hem från jobbet i Hudiksvall.

Huset vid bäcken

 

Familjen Andersson består av Erik och Vivan och sönerna Börje och Håkan. Håkan är ett år äldre än jag men har varit sjuk och blir därför klasskamrat med mig. Dom har  kor men även bilar och en del gamla vagnar. Håkan påstår att en vagn har använts  likvagn varför det spökar i huset där vagnen står. Strax bakom Anderssons går en imponerande stengärdesgård. I huset bor också tant Sigrid som är släkt med skolläraren Erik Högström (se sidan om Älvvik).  Högström som kallade stället Sköldbacka bodde och ägde tidigare gården.

Sköldbacka i vinterdis med Bålleberget i bakgrunden

 

Efter huset vid bäcken fortsätter vägen norrut. I nästa hus bor tant Emma som är mor till Anna på arbetsförmedlingen. Även det en snäll gammal tant. Efter ytterligare et hundratal meter kommer jag fram till skyttepaviljongen. Den är grön och ligger på vänster sida om vägen. På andra sidan vägen skjuter man mot en mål som ligger på Kyrkbybergets  fots västra sida.  Bossen för skyttarna heter Björklund. Strax efter finns en avtagsväg som leder västerut mot Bergströms. Jag fortsätter emellertid rakt fram. Efter en stund kommer jag till Jonke Wadins plåtslageri och därefter till Wadins bondgård. Här bor, förutom plåtslagaren själv, fru Wadin även Ingvar och hans systrar (Karin och Berit?).  Ingvar är ett år äldre än jag men vi träffas rätt ofta. Tillsammans med Åke Jonasson och Håkan Andersson spelar vi fotboll vid "Harn-Stens" gård.  Bredvid Wadins ligger Hills och på andra sidan bor under några år garvare Ljung, John, med hustrun Britta och sönerna Torgny och Sigvard. Senare (1952?) flyttar Ljungs ut och Sundin in med sin finska hustru och dotter. Högre upp i backen bor Erikssons med vacker utsikt över Åsmyren. Om man fortsätter ett litet stycke till finns Stavtorpet till höger. Det rivs och ersätts senare av Rävsta-Johans nybyggen i Klondyke-stil. Vägen försvinner sedan in i skogen mot Hamre och Fiskvik.

Utsikt från platsen för Stavtorpet med Erikssons i mitten

 

Om man istället fortsätter rakt fram vid Älvviks skola passerar man först ett hus på vänster sida. Här bor byggmästare Schmidt med fru Sara och sonen Rolf och i en annan lägenhet Maja Dahlqvist, mor till Tore och  Bengt och på sätt och viss granne med oss eftersom hon har sina odlingar intill vår tomt. Hos tant Maja (se även Hus och människor, del 1) bjuds ofta på "Våffeldagen" just på våfflor.  Fortsätter man en liten bit till har man Råboms på höger hand. Det är elektrikern som bor här med fru och tvillingdöttrarna.    Strax efter ligger vad vi kallar Hedlunds. Här har det under den värsta bristen på skollokaler, innan Centralskolan blev klar, varit skola. En lärarinna var här Anna Andersson, vanligen kallad Lill-Anna pga sin ringa längd. Ett elakt rykt sade att hon placerats i vedlåren av några stygga pojkar men det är väl knappast sant även om hon skulle fått plats. Jag minns också att vi scouter hade en maskerad här. Jag kommer inte ihåg vem som bodde här vid denna tid, möjligen hade "Lill-Anna" en bostad här. Efter Hedlunds kom man upp på Hea (Heden) innan man var framme vid Vades centrum. Där finns  en  tvär kurva som ibland kunde vara svår att klara för bilisterna. Först kom man till Sjöbloms, därefter, på höger sida, en vacker gård och därefter missionshuset, där Bertil Eriksson var föreståndare? för församlingen. Dottern Inger var skolkamrat med mig.  Nästa hus på höger hand var ICA-butiken, allmänt kallad Emmas. När Emma ? själv pensionerade sig tog Arvid Dahlqvist över under några år innan det blev dags för nedläggning.   Mitt emot Emmas låg det kanske mest spännande stället jag kände till under min barndom. Det var kvarnen vid Vadeån. Här bodde familjen Good. Pappan och mjölnaren Birger var, liksom min far, även biodlare. Han hade  ofta intressanta fåglar i en inhägnad nedanför landsvägen. Här kunde man bl a beskåda påfåglar, kalkoner och ankor, vilket intresserade mig mycket. Spännande var också dammen och den bro med "järnväg" som gick från vägen in i kvarnen. Sonen Roland var något äldre än jag men umgicks en del med min bror. En dotter fanns också, jag vill minnas att hon hette Anita.

Dammen, denna torrsommar med ganska litet vattenflöde.

 

Om man nu fortsatte på stora vägen, förbi avtagsvägen mot Bergsjöverken, var nästa gård O'tôrgs. Där bodde min kompis Håkans farbror Kalle med fru och där fanns även Kalles pappa som jag förmodar också bodde där. På andra sidan vägen fanns vad som mest liknar en by, flera gårdar med kort mellanrum. Här bodde bl a August Sjölander med fru och två barn, avlägsna släktingar. Här fanns också Wiiks, Gustavssons och förmodligen någon familj till.  August hade en verkstadsliknande lokal som bl a fungerade som bilverkstad under rätt lång tid.    Innanför O'tôrgs, mot Långnäset fanns ytterligare en bondgård, Perssons. En av sönarna, Jan, var en duktig brottare. Jag vill minnas att han var juniordistriktsmästare.  Om man tog av mot Bergsjöverken passerade man efter ett tag ett par hus varav John Råbom med hustru bodde i det ena. I samma hus, om jag inte missminner mig, bodde Gottfrid Jonsson som extraknäckade som frisör, ibland med mig som kund.  I något av dessa hus bodde också "amerikanarna" Ericksson. Familjen med tre söner kom i mitten av femtiotalet tillbaka från USA och bosatte sig här. Sönerna hette Rickard, Sven och Milton. Sven tillhörde brorsans umgänge medan Milton var närmast mig i ålder. Rickard som var äldst flyttade tillbaka över Atlanten till Kanada.  Närmare Långnäset bodde i ett litet hus systrarna Blixt-Lena och Blixt-Kajsa. Två gamla tanter som länge klarade sig själva. Längre bort bodde Westrins. John-Birger hette en av sönerna som jag minns som en humoristisk person.  Inte långt ifrån bodde familjen Tjernell. Under något år bodde en trevlig klasskamrat, Gurli Berg, i familjen.  Hit flyttade senare Olle och Birgitta Sjölander.  I ett nytt hus bredvid bodde Tord och Gösta Hansson med sin pappa.  Litet längre bort fanns ett annat hus jag besökte med mina lekkamrater Monika och Lillan. Det var flickorna Bäckströms  farfar och farmor som bodde där då.  Långnäset var då liksom nu en populär badplats inte bara för Vadeborna utan även för många Kyrkbybor. Särskilt när badet i Kyrksjön vid Engvalls stängts cyklade vi grabbar gärna hit för att få ett dopp varma sommardagar. Det kunde ibland vara ganska strömt. Utsikten över Älgeredssjön mot Älvåsen är bland det finaste i Bergsjö.  Om man tog vägen till vänster, mitt för Ålderdomshemmet kom man först till Bengt och Berta Wallins.  Ungdomarna Folke och Birgit var lite äldre än jag men Bengt var biodlare vilket gjorde att jag ibland följde pappa på besök.  På andra sidan vägen bodde Oskar Östberg med döttrarna Anny, Greta och Irene. Oskar var bonde och hjälpte till att plöja på den tiden vi hade potatis över större delen av tomten. I samma hus bodde också Göran Nord som var kompis med min bror. Göran var en stor idrottstalang som vann det mesta när det var dags för skoltävlingarna i friidrott. Speciellt i löpning var Göran helt överlägsen. Vid slutet av vägen som sen gick ihop med Hasselavägen låg Harn-Stens. Där bodde en av mina bästa kompisar Åke Jonasson med sin mor Greta ("Bergsjös bästa brevbärare") och systern kallad Tuttan. Tuttan hette egentligen Ann-Marie med det namnet användes sällan. Pappa Einar var sjöman och var inte hemma så ofta. Åke var en stor idrottsfantast, men vi fiskade också en del. På Harn-Stens bodde också Bengt med fru samt småpojkarna Sven-Ove och Jan-Erik (om jag nu kommer ihåg namnen rätt). Strax intill bodde också husmor på skolbespisningen Margit Öst. Emellan Margits hus och Harn-Stens fanns en någorlund jämn yta som vi flitigt använde som forbollsplan.   På andra sidan vägen mot Hassela låg Krafts somkanske  var mer av ett torp än bondgård. Jag minns att jag en gång hjälpte till med att sätta potatis där. Jag vill minnas att det fanns två döttrar på gården. Litet längre norrut låg då som nu "Bergströms". Jag tror dock att Elov med familj kom hit senare. Jag minns att det en tid bodde en trevlig grabb som hette Lennart där, Karlsson i efternamn. Mamma hette Lydia om jag inte minns fel. Jag tror också att det bodde en familj som möjligen hette Lundberg där med en dotter ungefär i min ålder.

På Långnäset: utsikt över Älgeredssjön. En av Bergsjös vackraste platser.

 

Ja det här var en lång uppräkning av namn och platser som förmodligen är tämligen ointressant för de flesta. Kanske kan läsningen dock väcka en del minnen. Om du kommer ihåg något du tycker borde varit med så hör gärna av dig. Likaså om du upptäckt några felaktigheter. Många namn saknas. Mest lidande har alla hustrur och kvinnor blivit. I det manssamhälle jag växte upp i var det oftast männens namn man lärde sig. Jag är speciellt tacksam för komplettering av saknade kvinnonamn.

Åter startsida