Bergsjöbilder

Hågkomster och foton från 1900-talets mitt. Insamlat och redigerat av Lars Sjölander, numera bosatt i Järfälla.
e-post: larswsjolander@gmail.com

Hus och människor, Kyrkbyn del 1
(Älvviksbron - stationen)


"Åkroken" på 60-talet

Kyrkbyn i Bergsjö var vid 1900-talets mitt inte bara en bostadsplats utan här bedrevs också en mängd olika verksamheter som  nog skiljer sig en hel del från i dag. Med start från Älvviksbron skall jag nu försöka minnas litet av människor, hus och olika verksamheter  i centrala Bergsjö. 

Närmast Älvviksbron bodde kronojägare Elfström med hustru. Barnen var nog utflugna men ibland dök barnbarnet Louise upp, ofta i sällskap med systrarna Bäckström. I nästa hus, närmast väst om vårt, bodde Nisse Nilsson med fru Sigrid. Nisse var målare. I övervåningen fanns under en period en sjuksköterskemottagning där bland annat syster Gunnel höll till. Närmast väster om oss hade Maja Dahlqvist sina odlingar. Tant Maja som var mor till Tore (och Bengt) hade ett litet redskapsskjul på tomten som i övrigt upptogs  av hennes odlingar.  Även vår tomt som då sträckte sig fram till gropen vid brandstationen var till stor del utnyttjad för odling (potatis, jordgubbar, morötter, rödbetor och andra grönsaker).


Bild: Några grannar samlade för att ta del av den stora solförmörkelsen, 
övre raden: Inga Persson, Maja Dahlqvist, Elisabeth Bäckström, jag, 

bror Ola , Anna Bäckström, nedre raden: Monika och Arne Bäckström
Datum för solförmörkelsen var den 30 juni 1954

 

På andra sidan vägen, i gamla mejeriets bottenvåning, bodde rörmokare Arne Bäckström med fru och tre döttrar. De två yngsta, Monica och Elisabeth (Lillan kallad) var mina  lekkamrater. I källaren  höll skomakare Ström till under några år. På övre våningen bodde nykterhetskämpen Inga Persson, gemenligen kallad Täpp-Inga.  Ingas förening var den  i Bjåsta och kallades Logen Frimodig vill jag minnas. Här bodde under en tid även Bertil Kring. 
Intill låg syltfabriken där verksamheten var intensiv under de veckor jordgubbarna mognade. Arbetsvilliga kunde då jobba med rensning av bär vilken sysselsatte många och lämnade ett välkommet bidrag till kassan. För "regin" stod naturligtvis Hugo Sjölund och även fru Ann-Marie var med. En medhjälpare hette Nord och det påstods att han såg till att yngre damer fick de finaste och mest lättrensade gubbarna.  Andra anställda var Harry Wallner med fru, föräldrar till min klasskamrat Berit.

Vid brandstationen låg en liten stuga där man kände en stark doft av läder när man kom innanför dörrarna. Här höll "vår" skomakare Viktor Dahlin till, även en äldre farbror som jag tror var Viktors svärfar, Derong?, jobbade här. Viktor gillade att skoja med oss barn och var dessutom stor, stark och hjälpsam. 



Bild: Vid gamla brandstationen låg stugan med Viktors skomakeriverkstad. 

 

Mitt för brandstationen låg ett bussgarage med plats för en buss. Här kunde Verner Lindqvist, Erik Andersson, Albert Swing och de andra busschaufförerna ställa in bussen efter avslutad arbetsdag. Efter garaget följde järnvägsområdet med en imponerande lastkaj. Efter kaj och magasin kom man till stationshuset som beskrivs på annan sida. 

Efter skomakarstugan kom man till garvare Jonsson om man vek av mot ån. Jonsson handlade ibland med smågrisar och hade ett barnbarn som hette Lasse och som jag ibland lekte med. 
Nästa familj som bodde efter ån var Olle Wadins. Olle var en duktig kille. Jag kommer bl a ihåg att han ledde arbetet med att tillverka den första sargen till isbanan vid nya Centralskolan. Arbetet ägde rum i skolans fina slöjdsal. Olle var också med i modellflygklubben som fanns under några år på 50-talet.  
En bit längre bort bodde Larséns. Sonen Eje var kompis med min bror. Pappan Anders jobbade på Järnhandeln och sålde fiskedrag åt mig och brorsan med bra rabatt. I ett gult hus, intill min farbror Eriks, bodde familjen Lundberg. Sonen Alf skötte en kiosk i  handelsbankshuset som dock fått namn efter en bror till Alf som hette Åke (Åkes kiosk). En annan broder blev professor i Umeå.

Snett emot stationen låg kiosken, innan Bergsjögården byggdes, den enda i sitt slag. Kiosken var vänd in mot centrum och på baksidan fanns en liten hundgård där kioskägaren hade en schäfer som han ibland spände för en liten vagn. I vagnen satte han sig och körde iväg på kortare turer. Till kiosken hörde också en bensinpump som övertagits från Sjölanders verkstad.  På 60-talet flyttades kiosken till den plats där den senare förvandlades till en mindre matservering. En trevlig person som jobbade i kiosken var Elin Nöjd.


Barndomshemmet! Så här såg det ut i mitten av 50-talet: tvätt på tork, potatis-, jordgubbs- och trädgårdsland, bikupor, tant Maja plockar jordgubbar där sonen Tore senare byggde, en lastbil med jordgubbslådor utanför syltfabriken, bakom flyter ån. 

 


Åter startsida