Bergsjöbilder

Bergsjös kulturella centrum var på 50- och 60-talet utan tvekan Hundskinnet eller Bergsjö Hembygdspark som väl fortfarande är dess officiella namn. Visserligen fanns det en biograf som visade ett-två år gamla repiga filmer och ett församlingshus med en aktiv föreläsningsförening (jag hoppas återkomma till den senare) - men det var på Hundskinnet det hände saker. Hit gick man för att lyssna på såväl framstående folkmusikanter som svensk jazz av bästa märke. Naturligtvis kunde man även lyssna och se många av dåtidens populära artister - inte bara sångare. Musiken från Hundskinnet nådde på lördagsnätterna  mitt vindsrum när myggfönstret var den enda  hinnan mot yttervärlden. Varje sommar fick parken också besök av Cirkus Rolando - sommarens upplevelse.  På Hundskinnet fanns också en servering med en jukebox. På den här tiden var radioutbudet av sk populärmusik ytterst sparsamt så det var ofta via jukeboxen  nya "schlagers" nådde Bergsjö. Här fanns också TV. På måndagskvällarna visades Sportspegeln med axplock ur den gångna helgens idrottshändelser.   Nedanför scenen fanns (och finns) dessutom en tennisbana som jag  flitigt besökte.

Bild: Helge Nilsson, th, var en förgrundsgestalt i Bergsjös folkmusikliv.  Här med 
Börje Nordin (dragspel) och Olle Medelberg.

På Hundskinnets scen kunde man se och lyssna till många såväl lysande artister som mera "aparta" figurer. En av dem som drog mest folk var den märklige predikanten Målle Lindberg - varför han drog  publik är för mig fortfarande en stor gåta. Han var varken någon vidare talare eller sångare. Då var det lättare att ryckas med av Snoddas som jag tycker var en sympatisk figur med god sångröst. Några andra artister som jag kommer ihåg var:  - Golden Gate-kvartetten som sjöng negro spirituals på ett mycket svängigt sätt,  - Charles Judah, mörkhyad sångare - Jan Lindblad, naturfilmaren, uppträdde som jonglör, akrobat och visselkonstnär, - brottningsvärldsmästarna Olle Anderberg och  Bengt Johansson samt Bernt "Sotarn" Eriksson som gjorde brottningspropaganda på scenen.  - Douglas Håge, mest känd som Lille Fridolf, hade enmansshow. - Paret Truxa vars "tankeläsning" väl ännu ej avslöjats. Erik gick ut bland publiken som plockade fram körkort och andra föremål. På scenen satt fru Gulli med bindel för ögonen och talade om vad det stod på körkortet. Imponerande! - Thory Bernards och Göinge-flickorna var mycket populära och speciellt Thory var rätt "stor" som man säger idag. På scenen kunde man ibland även se bergsjöbor, exempelvis det lokala teatersällskapet. En av de flitigaste i de ganska ofta förekommande amatörtävlingarna var Arne Staaf som hade en behaglig sångröst.  1952 uppvisningsboxades Ingemar Johansson och Olle Tandberg i Bergsjö - men det var samma år som Helsingfors-OS så det kommer nog inte så många ihåg. Min bror Ola var där, men jag var för liten.

Buskspel


Stångresning

Vid midsommartid var det spelmännen som tog över Hundskinnet. När Helge Nilsson ledde sina spelmän i Pelle Schenells "Trollens brudmarsch" knottrade sig nackhåren. Annandag midsommar kom ofta "storfräsare" som Erik Öst på besök. Erik var inte bara en skicklig spelman utan även en riktig spexare. Klicka här för att höra  Schenells "Trollens brudmarsch" med spelmän under ledning av Helge Nilsson: MP3-fil eller WAV-file .

Bild: Cirkusen höll till uppe på nuvarande bilparkeringen. Intresserad åskådare är 
"Tybergs-Gottfrid" Söderlund, verksam inom både idrotts- och parkföreningen. 

 

På 50-talet var det fortfarande tillåtet med de flesta sorters vilda djur på cirkus i Sverige. Det var naturligtvis framförallt djuren som tilldrog sig mitt stora intresse. Det fanns ofta elefanter, björnar och akrobatiska sjölejon med - att dom (djuren) inte hade det så kul tänkte man inte på. Om man ville hjälpa till kunde man ofta jobba ihop till en biljett. Något av det mest spännande var faktiskt när cirkusvagnarna skulle uppför backen till Hundskinnet. Backen saknade beläggning och ibland körde man fast. Då måste lokala traktorägare hjälpa till.

Bild: Olle Medelberg (tv) och Johannes Söderberg (i mitten) var (är) två skickliga spelmän. Dragspelaren längst till höger är Åke Norin. Bakom Söderberg skymtar Härje Dahl.

 

En prydnad för Hundskinnet var och är naturligtvis Östigården och senare hitkomna Rutmansgården och Jon-Erik Östs födelsestuga. Hembygdsföreningen som på den här tiden leddes av Signe Widholm gjorde, och gör, en förnämlig insats!

Åter startsida