Under mitten på 50-talet var jag och min bror Ola flitiga fiskare i Ån. I regel hette ån bara Ån, ibland Vade- eller Kyrkbyån och vid högtidligare tillfällen, och på kartan,  Harmångersån. 

Eftersom vi växte upp vid ån på nuvarande adressen Storgatan 22, så var det inte svårt att komma igång. Det mest spännande fisket var onekligen långrevsfisket. Det krävde ett visst arbete eftersom krokarna behövde rejäla maskar eller möjligen fiskbitar för att vara lockande. Daggmasken tvingades upp till markytan med hjälp av elektrifierade grepar som kördes ner i marken. Eftersom jag var (är)  4 år yngre än Ola betraktades jag väl oftast som ett "påhäng". Olas fiskekompis var i regel Eje Larsén - men ibland fick jag följa med, och det var onekligen högtidsstunder. 

Långreven lades ut på kvällen, ofta i närheten av hängbron. Upptagningen skulle naturligtvis göras tidigt nästa morgon. Om det stretade extra mycket när kroken skulle upp till ytan fanns det en hyfsad chans att det var en ål som fastnat. Ålarna var av skaplig storlek, inte sällan över kilot och alltid över halvkilot. Ålen sålde Ola  till Bengt Persson på slakteriet (gift med Anna i bokhandeln) som rökte den och sålde vidare.  

Vad vi kanske inte visste då var att vår pappa också fiskat ål i Ån,  ofta i sällskap med sin bror Erik. När vi tittade lite mer noggrant på bilden nedan kunde vi dock i fören se något ålliknande. Pappa Erland, som är den som sitter i båten, kunde bekräfta att det var ål. Bilden är tydligen tagen den 17 augusti 1918 då pappa ännu inte fyllt 16 år (hösten 2002 fyllde pappa 100 år). Bilden är förmodligen tagen från hängbron.